Agora innebär att en erfaren teaterlärare leder en grupp anställda genom en serie dramapedagogiska övningar. Du kan välja inriktning för att uppnå ett särskilt syfte - exempelvis att två grupper av anställda, som i en omorganisation ska slås ihop och behöver lära känna varandra - så innan vi bokar in uppdraget diskuterar vi vad Du som beställare vill åstadkomma.

Teaterläraren tillser att alla är aktiva och med på tåget; vi gör inget som är hotfullt eller svårt.

Teater är inte en människas uttryck utan en hel grupps, ett kollektivt uttryck. Teater är ett pussel, där var och en måste hitta lösningar på sin bit, så att det passar så bra som möjligt till de andra bitarna i gruppen.

Så fint har regissören Judith Hollander en gång beskrivit det

Det finns inga "rätt" eller "fel". Processen har ett egenvärde. Det har heller ingenting med intellektuella färdigheter att göra, den som har längst utbildning och brukar veta bäst på arbetsplatsen kanske - eller kanske inte - har svårare än övriga att få igång sin fantasi.

Här är några exempel på övningar - men det finns nästan hur många som helst:

Koncentration: en namnpatiens kan fungera som första övning i en grupp där deltagarna inte känner varandra. Alla går runt, hälsar och säger sitt namn. Men när Pelle och Lisa hälsar "ger" de varandra sina namn. Pelle får alltså namnet Lisa. När Pelle sen hälsar på Sten ger han namnet Lisa och får namnet Sten, som han därefter ger vidare till Klas. Förr eller senare får alla sitt namn tillbaka - då sätter man sig. Till slut är golvet tomt. Patiensen har gått ut.

Det hela förefaller enkelt intill banalitet. Men det är svårt att koncentrera sig. Barn klarar detta utmärkt, men de flesta vuxna glömmer vilket namn de "fått", rummet fylls av skratt och en otvungen och tillåtande stämning skapas. Alla har kommit igång, alla har redan "gjort bort sig" och alla har dessutom hälsat på varandra.

Samarbete: deltagarna står på golvet i smågrupper. Läraren säger "fem fingrar i golvet" eller " två armbågar i krok!". Deltagarna måste blixtsnabbt hitta ett ordlöst sätt att samarbeta så att gruppen totalt sett har just det som läraren begärt.

Kroppskontroll: en klassisk övning är "spegeln". Deltagarna arbetar två och två. Den ena står framför en tänkt spegel och gör olika rörelser. Den andre är spegel och gör exakt likadant.

En variant är att träna på att göra rörelser samtidigt, så att publiken inte kan se vem som "leder".

Kreativitet: två av deltagarna agerar, övriga tittar på. De ska improvisera fram en liten scen, i vilken den ene är turist i ett land där han inte kan språket. Den andre är försäljare. Teaterledaren viskar till turisten att han nu ska försöka köpa något (ett vykort föreställande den kinesiska muren eller en necessär - eller något annat som ledaren hittar på). Den som spelar turist måste alltså - utan att använda några begripliga ord, utan genom att kroppsligt agera, få försäljaren - och publiken - att förstå vad han vill köpa.

Övningarna är inte så märkvärdiga egentligen, eller rättare sagt, det ÄR märkvärdigt att man kan komma så långt med till synes okomplicerade verktyg. Dock, det är väl utarbetade metoder och teaterlärarna har lång erfarenhet. Ett par timmar är knappast mer än en glimt om hur givande och utvecklande det här sättet att jobba med personalutveckling är.

LV